Lottningen av praktikplatser är alltså klar och jag hamnade på Apoteket Måsen vid Varbergs Sjukhus. Så det blir till att bo i Kungsbacka till våren och tågpendla ner till Varberg på vardagarna.
De senaste veckorna har jag jobbat-jobbat-jobbat, till och med lite på helgerna. Men nu börjar jag ana ett slut på mitt exjobb. Det är mycket jobb kvar, men nästa vecka blir min sista "våtlabb"-vecka, sedan blir det ett par veckors analys av materialet (mer mikroskop, min nacke fasar för detta!) och efter det är det slutspurt med rapportskrivande, figurritande, presentationsförberedelser och dylikt.
I lördags behövdes ett break från allt arbete. Lisa och Annica kom ut och hälsade på. Det vankades kanelbullebak, något som skulle visa sig ta hela kvällen. Muriel var mycket tålmodig och klagade inte över att vi ockuperade hennes kök timmar i sträck.
Hon klagade inte ens när vi för tredje gången missslyckades att lösa upp jästen och gick och frågade henne om hjälp. Men vänta lite här nu, problem med att lösa upp jästen? Jag vet vad ni tänker: "Jäst löser sig väl nästan självmant utan större problem? Rör man bara lite så går det på ett kick. Och baka kanelbullar kan ju varenda unge!" Men ju mer vi rörde desto mer klumpade sig jästen. Den slutade som en stenhård liten brun klump som absolut inte såg aptitlig ut. Man kan undra hur tre personer som jobbar med avancerade grejer på labb dagarna i ändå inte lyckas lösa lite jäst i degspad.
Det visade sig att de små jästgranulerna man köper här måste lösas i ljummet vatten med lite socker, och man får ABSOLUT INTE röra innan de löst sig. Med andra ord, vi gjorde vartenda fel man kan göra. Förstå att vi var nöjda när det äntligen fungerade!
Så med lite hjälp fick vi tillslut fluffiga härliga kanelbullar, som går åt med en rasande fart.
De senaste veckorna har jag jobbat-jobbat-jobbat, till och med lite på helgerna. Men nu börjar jag ana ett slut på mitt exjobb. Det är mycket jobb kvar, men nästa vecka blir min sista "våtlabb"-vecka, sedan blir det ett par veckors analys av materialet (mer mikroskop, min nacke fasar för detta!) och efter det är det slutspurt med rapportskrivande, figurritande, presentationsförberedelser och dylikt.
I lördags behövdes ett break från allt arbete. Lisa och Annica kom ut och hälsade på. Det vankades kanelbullebak, något som skulle visa sig ta hela kvällen. Muriel var mycket tålmodig och klagade inte över att vi ockuperade hennes kök timmar i sträck.
Hon klagade inte ens när vi för tredje gången missslyckades att lösa upp jästen och gick och frågade henne om hjälp. Men vänta lite här nu, problem med att lösa upp jästen? Jag vet vad ni tänker: "Jäst löser sig väl nästan självmant utan större problem? Rör man bara lite så går det på ett kick. Och baka kanelbullar kan ju varenda unge!" Men ju mer vi rörde desto mer klumpade sig jästen. Den slutade som en stenhård liten brun klump som absolut inte såg aptitlig ut. Man kan undra hur tre personer som jobbar med avancerade grejer på labb dagarna i ändå inte lyckas lösa lite jäst i degspad.
Det visade sig att de små jästgranulerna man köper här måste lösas i ljummet vatten med lite socker, och man får ABSOLUT INTE röra innan de löst sig. Med andra ord, vi gjorde vartenda fel man kan göra. Förstå att vi var nöjda när det äntligen fungerade!
6 kommentarer:
- Kristofer sa...
- Skönt att det verkar gå mot sitt slut med försökserien. Sen kommer den roliga biten. :)
- 30 oktober 2009 07.16
- Pappa sa...
- Det är ett ständigt problem med "utrikes" ingredienser som man inte är van vid. Jag minns när Kathy skulle göra "gum drop cake" i Sverige. Gum drops fanns förstås inte att köpa, men gelehallon ser ju ganska lika ut. Jag tyckte att kakan blev god, men gelehallonen hade smält och det var inte riktigt meningen!
- 30 oktober 2009 13.25
- Adam sa...
- Vänta lite nu... Betyder det att dom har en annan jäststamm i affärerna eller har dom behandlat dom stackars svamparna på ett annat sätt. Eller är det kanske vi svenskar som har någon skum process som gör det möjligt att röra om under bakningen (för att det är så trevligt att röra?)? Det här kräver en undersökning! Saccharomyces cerevisiae och Saccharomyces exiguus är de två bakvänliga arterna jag hittat men det ska tydligen finnas ~1 500 olika jästsorter som är mer eller mindre lämpliga för diverse (o)livsmedelsframställning. Den siffran avskräckte vidare studier från mitt håll.
- 30 oktober 2009 13.44
- Natalie sa...
- @Kristofer: Väldigt skönt. Men jag vet inte om du är ironsik eller ej när du pratar om den roliga biten. @Pappa: Det finns alltså gum drops man kan baka som inte smälter? Jag köpte en burk som jag hittade bland bakvarorna när jag just landat här, de var inte särskilt goda, men kanske skulle jag bakat med dem istället? @Adam: Jag har läst på lite, inget i innehållet skiljer sig mellan kronjäst och Fleischmann's yeast (som vi använde), det är jäst och emulgeringsmedlet sorbitanmonostearat. Kanske är det den mystiska runda formen på dessa nordamerikanska jästpellets som gör processen så annorlunda? ;)
- 30 oktober 2009 16.44
- Pappa sa...
- Torrjäst som finns att köpa i Sverige skall blandas med mjölet och degvätskan skall värmas till 45-50 grader C innan den blandas i. Den höga tempen aktiverar torrjäst men dödar färskjäst. Jag brukar för det mesta baka med färskjäst men har ofta torrjäst hemma också, ifall andan skulle falla på. När det gäller kakor, muffins mm finns det också "self rising flour" i Canada och andra länder, (inget nämnt och inget glömt). Det innebär att man har blandat bakpulver i mjölet innan det når användaren.
- 31 oktober 2009 10.49
- Natalie sa...
- @Pappa: Detta måste ju betyda att jag ständigt gör fel med torrjästen hemma också! Jag löser den alltid i degspadet, som förvisso brukar vara 45 grader, men aldrig i mjölet... Self-rising flour, jag tycker de gör det lite för lätt för sig här ibland. Och lite för svårt för mig. Det går knappt att hitta livsmedel utan "smarta" tillsatser. Yoghurten till exempel, den är visst alldeles för tunn och rinnig i sin naturliga form, men någon har fått den briljanta idén att tillsätta både gelatin och karragenan, briljant, då får vi yoghurtsmakande pudding! Tyvärr inte riktigt vad jag vill ha.
- 31 oktober 2009 21.51
